Mission to Seamen – Så började det!
Det var under 1800-talet i England som ”Mission to Seamen” växte fram som ett svar på sjöfolkets då rotlösa och socialt utsatta situation.
De första åren bedrevs rent nödhjälpsarbete i form av mat, logi och även kläder till arbetslösa sjömän. Den medmänsklighet och solidaritet som kyrkan visade under denna tid gav Sjömanskyrkan stor trovärdighet bland sjöfolket.
Det sociala arbetet fortsatte under 20-talet och även under depressionen på 30-talet. Under dessa tider med stor arbetslöshet startar Sjömanskyrkan folkhögskola med bl.a. navigation- och maskinutbildning. Men även matematik, svenska och statskunskap som sjömanslagen kunde ingå i utbildningarna.
1928 anställdes diakonen Allan Christiernin som under 38 år la fast Sjömanskyrkans kurs. Han uttryckte det på följande sätt i Sjömansinstitutets 50-årsskrift 1967:
”Verksamheten skulle – enligt min uppfattning – ha karaktären av en internationell sjömansklubb, driven av Svenska Kyrkan, men i sin praktiska utformning sådan, att sjömän av olika nationaliteter och religions-uppfattning – liksom sjömän främmande för religion och religiös kult, skulle även de känna sig hemma som kamrater bland kamrater.”
Inspirationen till den här öppna attityden kom från den internationella verksamheten vilket också präglade övriga sjömanskyrkor i utlandet och i Sverige.
Nya lokaler
Sjömanskyrkans utveckling krävde större och ansenligare lokaler. En stor och lyckosam insamling, anordnad av föreståndaren Christiernin, där bl.a. skeppsredaren Axel Ax:sson Johnsson och prins Bernadotte gjorde det möjligt att förvärva den gamla stationsbyggnaden för Saltsjöbanan av Wallenberg. Sjömanskyrkan invigde sina nya lokaler den 10 mars 1942.
Sjömanskyrkan gick ofta under namnet Sjömansinstitutet eller Seamens Institute. I samband med nya lokaler vid Slussen antog man det nya namnet Stockholms Kyrkliga Sjömansvård – Sjömansinstitutet. Namnet Sjömansinstitutet står fortfarande kvar i neonbokstäver på lokalerna
Som vetter ut mot Stockholms Ström.
Den 9 juni 1947 invigde man Sturegården på Tynningö i Stockholms skärgård som man kunde förvärva efter donation av bl.a. Mina Ljungberg, som startade syföreningen på 30-talet. Detta mycket uppskattade semesterhem för lediga sjömän döptes om till Ljungbergsgården.
Efterkrigstiden
Efterkrigstiden och 50-talet var goda år för sjöfarten och Sjömansinstitutet. 1957 kunde man registrera över 100.000 besökare. Man utökade sin verksamhet med en liten buss som transporterade sjömän till utflykter, fotbollsmatcher och lokalerna i Slussen. Samma år startade man en pensionärsklubb, och en ung praktikant vid namn Nils-Göran Wetterberg anställdes. Han blev sedermera en omtyckt sjömanspräst som än idag är aktiv inom Sjömansinstitutet, nu som styrelseledamot.
Allan Christiernin gick i pension 1966 efter närmare 40 år i tjänst för sjöfolket och efterträddes av sjömansprästen Egon Sjödin. 1968 hade Egon Sjödins stora mål att införskaffa ett pensionärshem gått till uppfyllelse efter en jubileumsinsamling vid 50 årsfirandet. För de insamlade medlem inköptes en fastighet på Ölandsgatan på Söder med 63 ettor med kokvrå som pensionerade och bostadslösa sjömän kunde bo i.
70-Talet
70- talet innebar dramatiska förändringar av den internationella sjöfarten samt sjöfolkets arbetsförhållande. Nu förstärktes Sjömansinstitutets administrativa ledning för att förvalta fastigheter, gåvomedel och testamentlegat på för sjömännen bästa sätt. 1979 tog diakonen Jan Andersson över som föreståndare.
Samhällets, de fackliga organisationerna och även Sjömansinstitutets målmedvetna arbete med att lyfta sjöfolkets sociala situation medförde att sjömännens villkor förbättrades. I takt med att sjömän fick bättre avlösningssystem ombord och i större utsträckning hade egna hem, sjönk besökssiffrorna radikalt hos Sjömaninstitutet. Antalet besättningar i fartygen sjönk, likaså liggetiden för fartygen i hamn. I takt med dessa förändringar påbörjades alltmer besök av sjömännen ombord i deras fartyg.
Efter 70-talets kris blev läget inom svensk sjöfart gradvis bättre på 80-talet. Krav i samhället att lediga lägenheter skulle anmälas till Bostadsförmedlingen gjorde att Sjömansinstitutet sålde av sin fastighet på Söder samt Ljungbergsgården i Stockholms skärgård. I försäljningsavtalet reglerades att gården sommartid kunde fungera som Sjömansinstitutets semesterhem för sjöfolk.
80-Talet
Under 80-talet flyttade andra verksamheter in i Sjömansinstitutets fastighet vid Slussen.
Bl.a. ställdes bottenvåningen till Stadsmissionen förfogande då man bedrev en liknande verksamhet för utslagna människor.
Trots en alltmer ansträngd ekonomi kunde man nu börja bidra med frikostiga donationer till andra Sjömanskyrkor i landet. 1989 fördelade Sjömansinstitutet över 1 miljon kronor till olika sjömanskyrkor runt om i landet samt sjöfartsorganisationer i Stockholm och internationella projekt.
90-Talet
Arbetslösheten var stor bland sjöfolket vilket märktes av hos Sjömansinstitutet. Särskilt efter Rederi AB Slites konkurs 1993. Samarbete med Sjömansskolan i Stockholm tilltog efter att ha avtagit en tid. Bl.a. ordnade Sjömansinstitutet elevboende i Stockholm.
Första söndagen i september firas sedan 1996 Krigsseglardagen till minne av Sveriges sjöfolk som under kriget försåg landet med förnödenheter. 1996 öppnade Sjömansinstitutet en filial i Nynäshamn, först i en lägenhet på Kaptensgatan och 1997 på övervåningen i en träbyggnad i centrala hamnen. Verksamheten avvecklades i början av 2000 talet.
1992 firade Sjömansinstitutet 75 års jubileum. Den 28 september 1994 sjönk passagerarfärjan Estonia vilket präglade Sjömansinstitutets verksamhet under lång tid. Fartygsbesöken blev numera mer regel än undantag och man till och med åkte med på resor med passagerarfärjorna till bl.a. Finland.
2000-talet
Vid millenniumskiftet ändrade stiftelsen sitt namn till Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet, i samband med att stadgarna ändrades till att Stockholms Stift fastställer styrelsen, mot tidigare Domkapitlet som upphörde.
2000 tillträdde diakon Ullamaija Nordström som föreståndare och i januari 2008 efter stor vånda såldes fastigheten vid Slussen och Sjömanskyrkan flyttade ut i Frihamnen i ändamålsenliga lokaler. Skeppsbron och Stadsgården hade sedan länge upphört att vara hamn för ankommande lastfartyg. Flytten innebar fler spontana besökare men färre pensionärer och sjöfolkselever. Vid den här tiden hade Sjömanskyrkan drygt 10 talet anställda med olika befattningar. Verksamheten påbörjade samarbete med Oscars församling och kunde använda lilla Djurgårdskyrkan för gudstjänster.
Efter Ulla Maija Nordströms pensionering 2014 tillträdde Christine Wetterberg som föreståndare. De långt gående planerna att Stockholms hamn skulle flytta till en nyanlagd hamnanläggning utanför Nynäshamn vid namn Norvik började ta alltmer fastare form. Sjömanskyrkan beslutade att det var dags att återigen följa med dit sjömännen kommer iland. Nynäshamns kommun erbjöd stiftelsen att hyra f.d. prästgården som renoverades med inflyttning hösten 2019.
NU
Ett närmare samarbete med Sjöfartsverkets Sjömansservice i Stockholm (tidigare HKF) påbörjades och Sjömanskyrkan byggde till anläggningen på Kaknäs som tillsammans med Sjömansservice lokaler blir nya gemensamma lokaler för sjöfolket. Inflyttning sker september 2019 samtidigt med nyetableringen i Nynäshamn. På grund av pandemin kunde de båda verksamheterna inte utvecklas som det var tänkt förrän 2022.
Stiftelsen som idag 2022 alltmer benämns Sjömanskyrkan i Stockholm, då utbildning mm som var grunden för namnet Sjömansinstitutet inte längre förekommer i stiftelsens namn. Idag bedrivs verksamheten av tre årsanställda samt flera extra anställda vid behov.
Stiftelsen fullföljer sina stadgar att ”även i andra hand understödja sjömän i andra hamnar” genom ett aktivt stöd till övriga behövande sjömanskyrkor i Sverige, i sitt arbete för vår gemensamma målgrupp, sjömän, oavsett nationalitet och i Christernins anda.
Sjömanskyrkan i Stockholm hoppas så kunna göra framöver.
Läs boken om Sjömanskyrkan i din dator eller telefon
År 2017 fyllde Sjömanskyrkan i Stockholm 100 år. Under jubileumsåret gav vi ut en bok om de första hundra åren, med foton, intervjuer och historiska återblickar. Nu kan du läsa Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet 100 år digitalt.
Ladda ner boken kostnadsfritt i PDF-format. PDF-fil ca 20MB
Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet 100 år
Copyright: Catharina Silberman och Stiftelsen Sjömanskyrkan i Stockholm – Sjömansinstitutet
ISBN: 978-91-639-5112-1